|
|
|
BOKEN OM LJUNGBY
BOKEN OM LJUNGBY släpptes den 20 november 2005 på Godsmagasinet i Ljungby.
Det var en eftermiddag med mingel, musik, artister, kaffe, tårta, signering av boken mm.
Läs om "släppefesten"
BOKEN OM LJUNGBY är i storformat (25 x 22,5 cm) och innehåller 168 sidor fördelade på 55 kapitel som alla
handlar om händelser,
människor och miljöer i stadens historia. Märta Ljungberg är naturligtvis med och Christina Nilsson och
konstnärerna
och personligheterna och Troja och Sjöhagen och Folkets park – och inte minst företagen.
Berättelserna är späckade med målningar, foton och illustrationer av kända konstnärer och fotografer. Ändå
är det Sölve Rydells
text som bär boken. Kärleksfullt, lättläst och spännande levandegör den staden och dess människor på ett
sätt som aldrig gjorts förut.
|
Ur BOKEN OM LJUNGBYS förord:
För ett par år sedan kände jag plötsligt att jag ville skriva den här boken och la andra projekt
åt sidan. Jag ville göra
det medan jag fortfarande hade lust och ork, medan fortfarande de levde som kunde berätta om sådant som inte stod att läsa i
böcker. Jag ville
göra det som en liten present till Ljungby, när staden fyller 70 år.
Egentligen har Ljungby ingen historia, inte om man med historia menar kungar och slott och krig och omvälvande händelser. Den
historia som
finns är människornas egen, den hör ihop med dem som levt här och handlar om deras vardag och vad de skapat och byggt
tillsammans. Och
ingenting har de fått gratis.
Jag tror det är därför väldigt många tycker om sin lilla stad, fast den inte är så märkvärdig.
Eller är det just det den är, märkvärdig: se vad
som skett i den här hålan, i den här alldeles naturliga hålan, som klättrar på väggarna upp mot
åsarna på båda sidor. Mitt i flyter ån som ett
svart blyertsstreck, draget av isen för tio tusen år sedan. Vägen följer vattnet mellan åker och ljung, mellan sten
och skog, mellan inland och
kust, i gränslandet mellan två envist stridande broderländer. Men där folket på båda sidor gränsen
håller sams, till och med gifter sig med
varann.
Tänk en stund över de alldeles vanliga människor som gått här och går här, se vad de trots allt
åstadkommit och känn dig en smula märkvärdig
över att vara en av dem. Det har du rätt att göra.
Vad jag mest av allt önskar med den här boken är att den ibland ska ligga på köksbordet och så ska familjen
sitta där, över generationerna och
en kopp kaffe och läsa och samtala om det jag skriver, lägga till, berätta mera om personerna, förklara var platserna
ligger, minnas händelser,
också annat, om vilket jag inte berättar. Först då lever historien vidare, inte genom boken, utan genom dem som lever
här.
Jag tror att den som läser boken förstår vilket både underbart och omfattande arbete det varit: bläddra i de egna
minnena, ta reda på mera,
läsa in sig, forska vidare, ta kontakt med illustratörer, fotografer och konstnärer, fråga, kontrollera, till slut skriva
och då göra det så
enkelt och lättläst och gestaltande och närvarande att till och med den som inte är intresserad ska vilja läsa. Det
har varit ett slags motto
för mig. Och att skriva i presens, som om allting händer nu, här och framför oss.
Det hade inte gått utan hjälp av många vänliga och engagerade människor, som lånat mig sin tid, sin kunskap,
sina bilder och sina berättelser.
Deras namn står att läsa längst bak i boken.
Till alla dem säger jag: Tack, av hjärtat.
Sölve Rydell
Ljungby i november 2005
|
|
Här tittar vi in på några av sidorna:
|
|
»Några av dem som ligger i gravarna har nog sett både Lindisfarne och York, följt floden in i
frankernas
land och tillhört
kejsarens livgarde i Konstantinopel. Några hörde nog talas om Jesus Kristus. De är Karl-Oskars föregångare,
oförvägna drömmare som lockas av
länder och hav de aldrig sett.»
|
|
|
»Vid en stor arkeologisk undersökning 1908 hittar man flera tusen föremål i marken vid Piksborg … ett
fiskedrag … ett
armband i bärnsten … »
|
|
|
|
»Utan gästgiveriet hade det inte blivit någon mark. Utan Märta Ljungberg hade det inte blivit några
donationer. Utan hennes donationer hade det nog inte blivit någon köping. Och inte någon stad.»
|
»Där järnvägen korsar Storgatan byggs ett vackert tvåvåningshus. Det brinner ner 1904 och byggs här
upp på nytt, nu med tre våningar och kupol på taket. Detta är alltså början till Tellushuset,
fortfarande en av stadens vackraste byggnader.»
|
|
|
»Så här ser torget ut före den stora branden 1953, i varje fall när det är
marknad och på Sigge
Ljungbergs målning. Högra bilden är fotograferad från samma vinkel den 29 augusti 2005.»
|
|
|
|
»Alla ser att slaget om centrum redan är förlorat, att elden kastar sig från hus till hus, att
gnistor och flagor flyger med vinden och slår upp som flammor på taken omkring, att lågorna slänger
sig över Föreningsgatan och hugger tag i husen på andra sidan, att sugslangen, sprängfylld med
vatten börjar brinna mitt på gatan, att brandmännen måste kapa den, dra sig tillbaka, inta nya
försvarspositioner, börja försvara gator och hus längre bort, på Kungsgatan.»
|
»Låt mig berätta mer om två andra personligheter, om Dick Meijer och Tröske-Henning. Jag vill inte
de ska försvinna. Inte så länge den här boken lever och kan förmå människor att berätta vidare om
dem.»
|
|
|
|
»För så är det här i trakten, runtom Sagostaden. Där gömmer sig en annan värld, där pekar
Sagans egna skyltar in mot myrar, skogar och ängar. Märkliga händelser finns gömda bakom träden vid vägen … »
|
»Vad han en gång skrev om proletärer och arbetare handlar i dag om många fler: Att orka vara en fri
och självständig människa i ett högindustrialiserat, massproducerande samhälle. Att inte bli en
kopia. Inte slås ner. Inte manipuleras. Inte låta sig köpas.»
|
|
|
|
»Ljungby har störst export och flest industrianställda i landet, räknat i procent av befolkningen.
Några fabriker har sålts till stora koncerner utomlands, men märkvärdigt många står kvar där de en
gång började och ser ut att må bra av det. Klart är att Ljungbyborna mår bra av det. Staden har
vuxit genom sitt eget arbete, sina egna människor, och de lokala storföretagen har klarat både
svackor och lågkonjunkturer märkvärdigt väl. För det är vad det är. Märkvärdigt.»
|
»Där står Bengt Lindh i vegamössa med hård och blank skärm och när en av motståndarna i tredje
perioden avlossar ett
vinande slagskott river han raskt av sig mössan och försöker fånga pucken i den. Möjligen är det i
detta ögonblick nästa nymodighet föds. Plockhandsken.»
|
|
Söndagen den 20 november 2005 släpptes BOKEN OM LJUNGBY på Godsmagasinet i Ljungby.
Det var en eftermiddag med mingel, musik, artister, kaffe, tårta, signering av boken mm.
|
Tolv stora tårtor från Roddys med omslaget inbakat gick åt på den häftiga "släppefesten" i
Godsmagasinet. Hundratals människor kom och lät sig väl smaka,
kön var fyrfilig i tre timmar till boksigneringen och bordet där Sölve Rydell satt och skrev hälsningar med gott
humör, rask penna, men hela tiden läsbar stil. Han är van, eftersom han skriver sina böcker för hand innan ha
sätter sig vid datorn.
Kommunalrådet Clas-Göran Carlsson var där, liksom Sven Ljungberg, Lars-Ola Borglid och
flera andra som medverkar i BOKEN OM LJUNGBY. Publiken fyllde salen, artisterna var många, stämningen god, även i kön,
som lämpligt nog passerade det vackra kaffebordet. Tack alla som kom, som medverkade, som köpte böcker och var allmänt trevliga och
uppskattande.
Kram och tack!
|
|
|
|
|
|
|